OK

”Vårdcentralerna bromsas medan nätläkare prioriteras”


REPLIK Vi ser debattartikeln (DN Debatt 3/3) inte som ett försök att bromsa utvecklingen av digitala vårdtjänster. Utan som ett nödrop till politiker och beslutsfattare att inte besluta om ersättningssystem som styr bort från ökad tillgänglighet vid vårdcentraler, samtidigt som tillgänglighet till digitala vårdtjänster stimuleras via hög rörlig utomlänsersättning, skriver företrädare för Svenska Läkaresällskapet.


Vård på distans – telemedicin – har snabbt gått från pilotprojekt i glesbygd vid kroniska sjukdomar till något som alla svenskar kan ta del av. Digitala vårdtjänster ger patienter nya möjligheter att få kontakt med vården. För att få bäst nytta av digitala vårdtjänster behövs en vilja att ändra arbetssätt samt ledarskap hos politiker och beslutsfattare. Vi behöver också forskning kring effekter på patientsäkerhet och kostnadseffektivitet.

Debatten om nätläkare mellan läkare vid vårdcentraler och företrädare för privata nätläkarebolag handlar på ytan om två frågor:

1. Ersättningen till dagens privata nätläkare.
Skummar privata nätläkare grädden av mjölken genom att erbjuda snabba vårdkontakter? Utnyttjas en lucka i ersättning vid utomlänsvård för att få hög ersättning för enkla fall?

2. Medicinsk kvalitet och värdet av den fysiska kroppsundersökningen. Går det att skriva recept på läkemedel, bedöma infektioner och skriva intyg när man bara chattar eller ser varandra på bildskärm och inte kan undersöka patienten? Vad tillför det egentligen jämfört med telefonråd?

Men egentligen borde debatten handla om en helt annan fråga. Politiker har beslutat om hur mycket vårdcentralerna får kosta. Samma politiker har också beslutat om att i de flesta fall är ersättningen fast och beror på hur många individer som vårdcentralen har ansvar för. Fler läkarkontakter – vare sig de är fysiska besök eller på distans via mobil, dator eller telefon – ger ingen eller bara marginellt högre ersättning.

Ett syfte med detta är att begränsa kostnaderna för vårdcentraler.
Ett annat att styra patienter till rätt nivå på vård direkt. Patienter som enbart behöver telefonrådgivning eller bedömning av sjuksköterska ska inte träffa en läkare bara för att ersättningen är högre. Ett tredje syfte är att prioritera vård till de med störst behov.

De politiska besluten innebär en prioritering som begränsar primärvårdens omfattning. De innebär också att det inte är patientens önskan att tala med en läkare som styr mötesform. I stället är det vårdcentralen som bedömer behov av läkarkontakt.

För akuta behov av vård utanför det egna landstinget finns överenskommelser mellan landsting. Det landsting som ger vården fakturerar patientens hemlandsting kostnaden för given vård enligt särskild överenskommelse. Genom att nätläkarföretagen Kry och Min doktor tecknat avtal med privata vårdcentraler som i sin tur har avtal med Region Jönköpings län så hanteras vård via nätläkare som akut utomlänsvård. Det gäller även om varken patient eller läkare i den verkliga världen befinner sig ”utomläns”.

Vi ser inte reaktionerna från Svensk förening för allmänmedicin och Distriktsläkarföreningen som ett försök att bromsa utvecklingen av digitala vårdtjänster. I stället är det ett nödrop till politiker och beslutsfattare att inte besluta om ersättningssystem som styr bort från ökad tillgänglighet vid vårdcentraler, samtidigt som tillgänglighet till digitala vårdtjänster stimuleras via hög rörlig utomlänsersättning.

Det som behövs nu är att e-hälsa som ett arbetssätt utvecklas snabbt vid alla vårdcentraler och mottagningar.
Beroende på behov ska patient och vårdpersonal kunna mötas och dela information på det sätt som är effektivast oavsett vårdgivare. De tekniska lösningarna finns redan i offentlig vård men introduceras inte tillräckligt snabbt. När de finns utnyttjas de inte heller alltid på bästa sätt. Det räcker helt enkelt inte med vilja för att ändra arbetssätt på en vårdcentral, särskilt inte om ersättningssystemen bromsar.

Det håller inte att som i dag med ena handen bromsa tillgänglighet till patientens egen vårdcentral för att prioritera de med störst medicinska behov, för att sedan med andra handen prioritera resurser för tillgänglighet via privata nätläkare för alla som önskar det. Det är inte så vi ska utveckla e-hälsa.


Stefan Lindgren, professor, ordförande Svenska Läkaresällskapet


Mikael Hoffmann, med dr, överläkare, kommittén för läkemedelsfrågor vid Svenska Läkaresällskapet

Göran Petersson, professor, kommittén för eHälsa vid Svenska Läkaresällskapet

Till artikel på DN debatt 2017-03-06

Till pressmeddelande 2017-03-07

"Mer forskning behövs om nätvården" P4 Sörmland 2017-03-02
Göran Petersson, professor i e-hälsa och ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för eHälsa medverkar.