OK

Jubileumspriset

 

Tidigare års pristagare


1981
Bengt Samuelsson, Stocholm för upptäckten av leukotriener och deras betydelse för allergiska maninfestationer.

1982
Björn Folkow, Göteborg, för originell cirkulationsfysiologisk forskning

1983
Georg Klein, Stockholm, för hans arbeten rörande kromosomförändringar av funktionell betydelse i samband med uppkomst av tumörceller.

1984
Tomas Hökfelt, Stockholm, för en omfattande serie epokgörande arbeten, främst rörande den neuronala lokalisationen av peptider samt upptäckten av koexisten-sen av neuropeptider och klassiska transmittorer i samma neuron.

1985
Viktor Mutt, Stockholm, för hans framstående vetenskapliga insatser främst rörande renframställning och identifikation av polypeptider med hormonella effekter.

1986
Sven Johan Nillius och Leif Wide, båda Uppsala, för deras framstående insatser inom gynekologisk och bio-kemisk endokrinologi

1987
Karl-Erik Hagbarth, Uppsala för hans internationellt uppmärksammade arbeten rörande centrala och perifera mekanismer som styr viljemässiga muskelrörelser samt för banbrytande utveckling av mikroneurografimetoden.

1988
Arvid Carlsson, Göteborg, för hans upptäckter inom neuropsykofarmakologin som lett fram till behandlingsprinciper för såväl neurologiska som psykiatriska sjukdomstillstånd.

1989
Felix Mitelman, Lund för hans framstående och omfångsrika arbeten över kromosomförändringar vid olika tumörformer.

1990
Bengt Westermark och Carl Henrik Heldin, Uppsala, för ett flertal arbeten om Platelet Derived Growth Factor (PDGF) och dess roll vid normal och malign tillväxtstimulering.

1991
Lars Björck, Per Åkesson, Martin Bohus, Jerzy Trojnar, Magnus Abrahamson, Isleifur Olafsson, Anders Grubb, Lund för artikeln "Bacterial growth blocked by a synthetic peptide based on the structure of a human proteinase inhibitor" som redovisar principen att blockera proteinaser med syntetiskt tillverkade peptid-derivat, vilken sannolikt kommer att kunna användas för tillverkning av nya läkemedel mot mikroorganismer inkl. virus.

1992
Claes Frostell, Danderyd för arbetet "Inhaled nitric oxide. A selective pulmonary vasodilator reversing hypoxic pulmonary vasoconstriction" som visar att inandning av låga koncentrationer av gasen kväveoxid (NO) selektivt vidgar krälbädden i lungorna såväl i vila som efter kärlkontraktion inducerad av läkemedel.

1993
Anders Björklund, Olle Lindvall, Lund för arbetet "Grafts of fetal dopamine neurons survive and improve motor function in Parkinson's disease" som för första mången påvisat att till den humana hjärnan inplanterade fetala neuron överlever och förbättrar funktionen vid avancerad Parkinson.

1994
Staffan Normark, KI, Stockholm för arbetet "Attachment of Helicobacter Pylori  to human gastric epithelium mediated by blood group antigens". Upptäckten är av principiell betydelse i försöken att finna en förklaring till varför magsår är vanligare hos personer med blodgrupp 0 till H. pylorus patogena egenskaper.

1995
Mats Brittberg, Anders Lindahl, Anders Nilsson, Claes Ohlsson, Olle Isaksson, Lars Peterson, samtliga Göteborg, för arbetet "Treatment of Deep Cartilage Defects in the Knee with Autologous Chondrocyte Transplantatiaon".

1996
Per Olof Grände för hans unika insats att med ett förutsättningslöst nytänkande presentera en ny behandling av post traumatiskt hjärnödem baserad enbart på basala teoretiska fysiologiska principer och basal grundforskning.

1997
Catharina Svanborg för hennes pionjärarbete beträffande patogenitets-mekanismerna vid olika former av urinvägsinfektioner där hennes forskargrupp i ett arbete under senare år visat på en alternativ signaltransduktions-mekanism av stor betydelse för att på sikt kunna förstå och påverka inflammationsutvecklingen på slemhinnor

1998
Hans Olof Adami och Ingemar Persson för deras framstående insatser inom svensk cancerepidemiologisk forskning, speciellt för klarläggande av sambandet mellan behandling med kvinnliga könshormoner och uppkomst av bröstcancer samt övriga tumörsjukdomar i kvinnans reproduktionsorgan.

1999
Hans Wolf-Watz för hans enastående arbete inom medicinsk mikrobiologi som lett till den viktiga upptäckten av ett kontaktberoende sekretionssystem, grundläggande för bakteriell patogenes.

2000   
Peter Eriksson för hans publicerade mycket betydelsefulla arbeten inom ämnesområdet neurogenes och neuronala stamceller. Han och medarbetare har för första gången visat att nervceller nybildas från stamceller i den vuxna hjärnan hos människor, vilket har stor betydelse för att utveckla helt nya behandlingsstrategier mot degenerativa neurologiska sjukdomar.

2001
Lena Claesson-Welsh för hennes grundläggande upptäckter inom området cellulär signaltransduktion och blodkärlsnybildning. Hennes arbeten är i den absoluta forskningsfronten och har stor klinisk relevans.

2002
Per-Olof Berggren, för hans forskning som klarlagt fundamentala mekanismer genom vilka bukspottkörtelns ß-celler frisätter insulin, vilket möjliggör utvecklingen av nya behandlingsformer vid diabetes.

2003
Andrej Tarkowski för arbetet Intra-articularly localized bacterial DNA containing CpG motifs induces arthritis  (Den GM, Nilsson IM, Verdrengh M, Collins LV, Tarkowski A. Nat. Med 1999 Jun:5(6):702-5) som på ett enastående och innovativt sätt bidragit med ny kunskap inom de reumatologiska och infektionsmedicinska områdena och som illustrerar värdet av en kombination av pre-klinisk och klinisk forskning.

2004
Lars Olsson för hans fundamentala upptäckter rörande tillväxt, regeneration och reparation i nervsystemet.

2005
Maria Masucci, KI, för hennes banbrytande studier av immunreaktioner, framför allt Epstein Barr virus.

2006
Nils Göran Larsson, KI för hans banbrytande arbeten inojm mitokondriell medicin och stora förmåga att kombinera grundforskning med klinisk medicinskt arbete”.

2007
Hans Rosling, KI, för hans kliniska och vetenskapliga insatser både nationellt och internationellt samt sitt imponerande arbete att föra ut frågor kring global hälsa.

2008
Lars Sjöström, Göteborg, för att på ett mycket tidigt stadium insett betydelsen av att starta vetenskapliga prospektiva långtidsstudier för att värdera effekten av bariatrisk kirurgi hos feta personer SOS (Swedish Obesity Study).

2009
Mona Ståhle, Karolinska institutet, för hennes framgångsrika forskning om psoriasis, omfattande såväl genetiska, epidemiologiska som immunologiska studier resulterande i nydanande publikationer. Dessutom har Mona Ståhle visat att den antimikrobiella peptiden LL-37 har betydelse för sårläkning och apoptos, och att den regleras av D-vitamin.

2010
Sven Enerbäck, Göteborg, för epokgörande forskning inom fettmetabolism och fettcellsdifferentiering där resultaten utöver förbättrade behandlingsmöjligheter vid fetma också belyser uppkomstmekanis¬mer för andra viktiga folksjukdomar som ”åldersdiabetes”.  

2011
Jan-Inge Henter, Karolinska institutet, för en omfattande såväl kvalitet som kvantitet i forskningen med flera publikationer i hög rankade tidskrifter. Hans translationella forskning kring familjär hemafagocytisk kombinerad immundefekt har funnit såväl patofysiologiska som biokemiska förklaringar till studerade immunbristsjukdomar som kliniska kriterier och terapeutiska principer. Kombinationen av klinisk och preklinisk patientnära forskning har varit av stor vikt för sjukvårdens utveckling och har varit livräddande för hundratals barn med svåra immunbristsjukdomar. Henter har bidragit till en fördjupad förståelse för väsentliga delar av immunsystemets reglering hos människan.

2012
Anders Ekbom, Karolinska institutet ”har från en starkt epidemiologisk bas visat förmåga att vetenskapligt besluta kliniskt relevanta frågeställningar inom varierande medicinska fält såsom cancer, inflammatoriska tarmsjukdom, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska sjukdomar. Med epidemiologiska redskap sammanlänkar Ekbom unika svenska populationsbaserade register och på medicinsk grund studeras frågeställningar av relevans för framtidens patienter.

2013
Krister Kristensson, Karolinska institutet, är årets mottagare av Jubileumspriset. Han får priset för "unika och fundamentala insatser inom basal neurobiologi, mikrobiologi och immunologi och för att han genom sitt arbete i gränslandet mellan infektion/ inflammation och neurobiologi lämnat viktiga bidrag av betydelse för såväl basal neurobiologisk forskning som för sjukdomar inom de neuropsykiatriska och neurodegenerativa fälten".

2014
Professor Ole Suhr, Folkhälsa, Umeå Universitet, Umeå.
Prismotiveringen lyder: Ole Suhr, är nationellt erkänd kunnig gastroenterolog som särskilt intresserat sig för familjär amyoloidos med polyneuropati, Skelleftesjukan – en sällsynt, neurologisk dödlig sjukdom där levertransplantation tidigare var enda behandlingsalternativ.
Genom ett antal internationellt uppmärksammade studier de senaste åren har Ole Suhr bidragit till ett paradigmskifte för behandlingen av denna sjukdom. Läkemedelsbehandling med påvisad effekt på familjär amyoloidos med polyneuropati ger ett framtida hopp och ett nytt behandlingsalternativ för dessa patienter.

2015
Professor Ulf Eriksson, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik (MBB), Karolinska Institutet, Stockholm.

Prismotivering: ”Ulf Eriksson har identifierat flera proteiner med betydelse för fosterutveckling och sjukdom. Hans forskning visar att tillväxtfaktorn VEGFB kontrollerar upptag av fettsyror genom blodkärls-väggen, vilket kan bidra till fetma, insulinresistens och diabetes typ 2. Kunskapen kan leda till ny behandling riktad mot VEGFB. Jubileumspriset som instiftades 1858 tilldelas författare till framstående arbeten som publicerats de fem senaste åren. Erikssons uppmärksammade resultat är publicerade i de bästa internationella tidskrifterna”.

2016
Olle Kämpe, Torsten och Ragnar Söderbergs professur i klinisk endokrinologi, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset.

Prismotivering: ”Olle Kämpe har under lång tid bedrivit ett fokuserat forskningsarbete för att identifiera olika sjukdomsrelaterade autoantigener. Härigenom har nya diagnostiska metoder kunnat utvecklas, exempelvis vid Addisons sjukdom. Olle Kämpe tilldelas 2016 års pris för sitt nu aktuella arbete att identifiera autoantigener kopplade till autoimmunt polyendokrint syndrom typ 1, APS1. APS1 är en ärftlig immunbristsjukdom som karaktäriseras av en kombination av flera autoimmuna sjukdomar som kan påverka både endokrina och icke-endokrina organ. I en artikel publicerad i Science Translational Medicine 2015 beskriver Kämpe och medarbetare ett prostata-specifikt transglutaminas kopplat till APS1 och som föreslås spela en roll i uppkomsten av manlig infertilitet. Kunskapen kan förhoppningsvis leda till förbättrad diagnostik och därmed förbättrad klinisk behandling.”